....eller vad det nu heter.

Helgen som sådan har vi tillbringat i vårt kära Kittelfjäll. Mamma följt med oss denna gång och vi pratade på vår promenad där vi beundrade utsikten, det vackra vädret och hur mycket vi önskade att pappa fått vara med oss. Vi saknar honom båda två enormt mycket och är ledsna över allt han missar.

Trots det så kan vi inte annat än acceptera hhur livet blev för oss alla; pappa som inte fick leva kvar bland oss, jag som tappat pappa alldeles för tidigt och mamma som mist sin livskamrat sen 36 år. Goa, rara lilla pappa, så snäll, så omtänksam när det gällde både mig och mamma...självklart har man en tendens att endast se en persons goda sidor vid såna här tillfällen, självklart så hade pappa en sjujäkla humör, vi rök ihop väldigt ofta genom åren och han kunde vara väldigt kortsynt ibland men hans fina sidor övervinner allt.

Såna här vackra dagar hade pappa myst och skrattat med oss och konstaterat hur bra vi haft det.....så jag hoppas att han ändå njuter med oss, var han än är. För min del sitter han med vår vackra hund vid sin sida och tittar ner på oss...och ler.

Älskar dig pappa.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är på utbildning i Stockholm som är riktad till oss som är nya som administratörer inom offentlig sektor. Igår pratades det om "vi och dom" i relatet när det gäller vi administratörer och akademiker och hur förhållanden är mellan dessa yrkeskategorie...

Träning och hälsa har alltid legat mig varmt om hjärtat och fäljt med som en röd tråd genom livet men det har funnits tider i livet när jag inte alltid tagit hand om mig som jag borde, i vissa skeden i livet har jag druckit alldeles för mycket alkoho...

  Trots att jag skapade det här kontot redan förra året så är det först nu jag tar mig tid att skriva. Mest för att jag behöver få ventilera mina tankar. Om sorgen. Att man aldrig trodde att man skulle behöva få uppleva att ens förälder skulle förs...