Träning och hälsa har alltid legat mig varmt om hjärtat och fäljt med som en röd tråd genom livet men det har funnits tider i livet när jag inte alltid tagit hand om mig som jag borde, i vissa skeden i livet har jag druckit alldeles för mycket alkohol, ätit för mycket, försökt bedöva en slags tomhet jag känt.

I dagsläget mår jag väldigt bra, mycket tack vara mannen i mitt liv, och jag har åter fokus på min träning men med vissa begränsningar. 2009 föll jag från en stege till ett sovloft och slog i ryggen och sen dess har jag dragits med värkade rygg och nacke och igår blev jag varse på mitt träningspass att det går inte, nånting är fel i ryggen som gör att det känns som att jag belastar fel och får ont.

Den frustration jag känner över 2009 går inte att beskriva, detta var när jag var kvar i mitt gamla förhållande, det var alkohol inblandat och nu kommer jag att få lida för det resten av livet med värken. Den är där dagligen, tär på humöret men jag försöker, är för tjurig för att bara ge upp. Så för att muntra upp mig gör jag det jag är bäst på: shoppar helt enkelt! Så även om jag inte kan träna de pass jag vill så är jag förbannat snygg på IKSU när jag är där i alla fall...alltid nåt. Inget ont om inte har nåt gott med sig va?

Helg snart för mig och det innebär tur till fjällen med förhoppning om vila, fint väder, en puss från mannen och skön sömn.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är på utbildning i Stockholm som är riktad till oss som är nya som administratörer inom offentlig sektor. Igår pratades det om "vi och dom" i relatet när det gäller vi administratörer och akademiker och hur förhållanden är mellan dessa yrkeskategorie...

....eller vad det nu heter. Helgen som sådan har vi tillbringat i vårt kära Kittelfjäll. Mamma följt med oss denna gång och vi pratade på vår promenad där vi beundrade utsikten, det vackra vädret och hur mycket vi önskade att pappa fått vara med os...

  Trots att jag skapade det här kontot redan förra året så är det först nu jag tar mig tid att skriva. Mest för att jag behöver få ventilera mina tankar. Om sorgen. Att man aldrig trodde att man skulle behöva få uppleva att ens förälder skulle förs...